Jämlikhet och icke-diskriminering

Lägesanalys

Rekommendationerna från 2014 om förändringar i diskrimineringslagen har inte genomförts fullt ut. Flera undantag finns kvar när det gäller bristande tillgänglighet, till exempel ansvar för fastighetsägare när någon hyr en butik, för bostäder och för offentlig verksamhet16. Inga åtgärder har vidtagits för att stärka det rättsliga skyddet mot flerfaldig och intersektionell diskriminering.

Det saknas kunskap om till exempel hbtq-inkludering och situationen för personer med funktionsnedsättning. Det saknas även uppdrag och forskning om förekomst av trakasserier, förolämpningar och hatbrott som omfattar personer med funktionsnedsättning.

I takt med splittrat ansvar och att den ekonomiska situationen försämras för personer med funktionsnedsättning blir det också allt svårare att känna till sina rättigheter och vart man ska vända sig. Och att få tillgång till rättigheterna när man man inte har råd att anlita ett juridiskt ombud.

I Sverige saknas tillräckliga rättsmedel till enskilda för att kunna kräva upprättelse för diskriminering. Den ansvariga myndigheten Diskrimineringsombudsmannen, DO, utreder endast ett fåtal av de anmälningar som inkommer vilket leder till lågt förtroende hos rättighetsbärare. Myndigheten tolkar den svenska lagen restriktivt när det gäller aktiva åtgärder för bristande tillgänglighet. Anmälningar leder sällan till en bedömning eller ersättning för diskriminering. 

Det som inte redan är reglerat i tillgänglighetslagstiftningen har svagt skydd i diskrimineringslagen där befintliga regelverk används som vägledning för vad som underlag för prövning.

DO:s fokus på tillsyn, tillsammans med avsaknaden av förslag kring ändrade regler om rättshjälp och rättegångskostnader, gör att Sverige inte kan sägas leva upp till sina internationella åtaganden kring rätten att inte bli diskriminerad och rätten till effektivt rättsligt skydd i enlighet med EU-rätten.

Förslag till rekommendationer artikel 5

1. Revidera diskrimineringslagen så att förbud mot diskriminering, inklusive krav på skäliga åtgärder för tillgänglighet, gäller på alla samhällsområden enligt allmän kommentar nr 6 och konventionens artikel 2.
   
2. Säkerställ att skyddet mot diskriminering är effektivt med verksamma rättsmedel för att enskilda som diskriminerats ska kunna utkräva ersättning och åtgärder som ser till att diskrimineringen upphör.
   
3. Förtydliga diskrimineringslagens krav på aktiva åtgärder för att undanröja risk för diskriminering, inklusive rättigheterna enligt artikel 5, så att arbetsgivare och utbildningsanordnare kan förebygga diskriminering i form av bristande tillgänglighet och säkerställer systematisk och effektiv tillsyn.
   
4. Ge uppdrag om att ta fram stödmaterial och utbildning för att genomföra aktiva åtgärder för att motverka diskriminering i form av bristande tillgänglighet.
   
5. Tillsätt resurser för att utveckla strategier, åtgärder och skydd i lagstiftning för att angripa flerfaldig och intersektionell diskriminering, särskilt när det gäller hbtq, etnicitet och ålder.