Arbete och sysselsättning

Lägesanalys

Trots högkonjunktur, god sysselsättning för andra grupper och en efterfrågan på arbetskraft syns ingen nämnvärd ökning av sysselsättningsgraden för personer med funk – tionsnedsättning. Den är fortsatt låg, 64 procent jämfört med 80 procent för hela befolkningen. Drygt var fjärde person med funktionsnedsättning har också utsatts för diskriminering på arbetsmarknaden de senaste fem åren.

Statliga arbetsgivare har lägst andel anställda med funktionsnedsättning och det saknas mål i den statliga arbetsgivarpolitiken för fler anställda med funktionsnedsättning. Få av de arbetsmarknadspolitiska stöden är riktade till arbetsgivare och arbetsplatsen, eller anpassade för behov av långsiktigt stöd. Flera är inte heller anpassade för personer som förvärvar funktionsnedsättning under anställning, eftersom dessa stöd träder i kraft vid en anställning. Möjligheten till egenföretagande är begränsad för den som har en funk – tionsnedsättning. Bristande tillgång till arbetshjälpmedel och tolktjänster skapar hinder för skäliga anpassningar.

Arbetsförmedlingen har på regeringens uppdrag undersökt konsekvenserna av begreppet »personer med nedsatt arbetsförmåga«, men därefter är inga åtgärder vidtagna.

En del personer med funktionsnedsättning har sysselsättning genom daglig verksamhet enligt LSS. Verksamheten omfattas inte av svensk arbetsmarknadslagstiftning, vilket innebär brister i arbetsmiljöskydd och förhindrar facklig organisering.

Ungdomar som varken studerar eller arbetar är en växande grupp som också utretts, men förslaget om en nationell etableringssamordnare har inte genomförts.

Det råder oskäliga skillnader mellan kvinnor och män i tillgången till stödinsatser för personer med funktionsnedsättning. I vissa delar är könsskillnaderna större i dessa stödprogram än de könsskillnader som råder inom arbetsmarknaden i stort.

Förslag till rekommendationer artikel 27

1. Fastställ mål och en nationell handlingsplan som inkluderar statliga, offentliga och offentligt finansierade arbetsgivare, för att uppnå en sysselsättningsgrad för personer med funktionsnedsättning som är i nivå med övriga befolkningen.
2. Reformera de arbetsmarknadspolitiska stöden så att adekvat stöd ges till arbetsgivare och arbetstagare, inkluderat de som förvärvar funktionsnedsättning under anställning, samt egenföretagare med funktionsnedsättning. Säkerställ att arbetsgivare får tillräckligt stöd för att möjliggöra skäliga anpassningar på arbetsplatsen, däribland tillgång till tolktjänst och arbetshjälpmedel.
3. Säkerställ att skyddet mot diskriminering av personer med funktionsnedsättning i arbetslivet efterlevs, bland annat genom att vidta aktiva åtgärder mot diskriminering enligt diskrimineringslagen och för – stärka funktionshinderperspektivet i det systematiska arbetsmiljöarbetet.
4. Avskaffa begreppet »nedsatt arbetsförmåga« för arbetsmarknadspolitiska insatser till personer med funktionsnedsättning och ersätt det med ett icke-diskriminerande begrepp i enlighet med kommitténs rekommendation.
5. Säkerställ att personer som deltar i daglig verksamhet och andra sysselsättningsåtgärder omfattas av arbetsmiljölagstiftning och ges möjlighet att ansluta sig fackligt.
6. Säkerställ att elever med funktionsnedsättning får ta del av anpassad yrkesvägledning och praktik. Inför en nationell etableringssamordnare för unga som varken arbetar eller studerar.