Utbildning

Lägesanalys

Enligt skollagen är det fortfarande möjligt att neka elever med funktionsnedsättning plats på en skola med hänvisning till organisatoriska och ekonomiska svårigheter. Det innebär att elever med funktionsnedsättning inte omfattas av det fria skolvalet. Kommunala huvudmän tillämpar dessutom varierande riktlinjer och schabloner vid tilldelning av de medel som skolor kan söka för elever i behov av särskilt stöd.

Den statliga resursfördelningsprincipen om en långsiktig socioekonomisk utjämning saknar indikatorer när det gäller funktionsnedsättning. Det saknas således ett intersektionellt perspektiv. Detta medför en snedfördelning av resurser vilket starkt missgynnar elever med funktionsnedsättning. Regeringens Skolkommission, som föreslog fördelningsprincipen, saknade genomgående ett funktionsrättsperspektiv både i sitt arbete och i sina förslag. Det finns även brister vid kommunernas resursfördelning till skolan, både i förhållande till elever med funktionsnedsättning och till skolans kompensatoriska uppdrag. Kommunerna står för 70 procent av skolans finansiering.

En betydande andel elever med funktionsnedsättning når inte kunskapsmålen i grundskolan. Elever får inte de hjälpmedel, anpassningar eller det särskilda stöd de behöver och har rätt till enligt skollagen. Inte heller ges dessa på de mest ändamålsenliga sätten vad gäller språk, inklusive teckenspråk, former och medel för kommunikation. Utbildningen ska syfta till att elever ska nå sin fulla potential, utveckling av självkänsla och värdighet. Elever med funktionsnedsättning integreras i vanlig undervisningsgrupp utan att inkluderande förändringar görs i lärmiljön. En stor grupp elever kan därmed inte närvara i skolan och tvingas stanna hemma. En statlig utredning har fått i uppdrag att utreda hur det ska bli lättare att få stöd utanför ordinarie undervisningsgrupp. I regeringsförklaringen anges att resursskolor ska utvecklas och särskolan stärkas.

Elever med funktionsnedsättningar utsätts mer för kränkningar, mobbing och våld i skolan än andra. Skolsituationen för många barn med funktionsnedsättning bidrar till psykisk ohälsa.

Det finns stora olikheter över landet på tillgången till elevhälsa, hur den organiseras och vad den omfattar. Vidare finns brister i samverkan inom skolan, men också i förhållande till externa aktörer som exempelvis Barn- och Ungdomspsykiatrin, habiliteringen och socialtjänsten. Skolan saknar lagstadgad möjlighet eller krav på sig att initiera Samordnad individuell plan, SIP, vilket däremot socialtjänst och hälso- och sjukvården har. Barn i förskolan saknar lagstadgad rätt till elevhälsa.

Förslag till rekommendationer artikel 24

1. Säkerställ att det fria skolvalet omfattar elever med funktionsnedsättning och ändra lagstiftningen så att skolor inte kan neka elever med funktionsnedsättning plats eller begränsa stödet med hänvisning till organisatoriska och ekonomiska svårigheter.
2. Säkerställ att offentlig resursfördelning till skolor inbegriper elever med funktionsnedsättning.
3. Rätten till kommunikation, hjälpmedel, anpassningar och särskilt stöd enligt skollagen måste säkerställas i praktiken.
4. Ta fram en nationell handlingsplan som utgår ifrån universell utformning och inkludering i skolan enligt FN:s allmänna kommentar nummer 4.
5. Säkerställ fungerande nationella program för att få tillbaka elever med så kallad problematisk frånvaro till skolan.
6. Säkerställ att barn och elever inte drabbas av kränkningar, mobbning och våld på grund av funktionsnedsättning.
7. Säkerställ att skolpersonal har kompetens om olika funktionsnedsättningar och konsekvenser av dessa i skolmiljön.
8. Säkerställ likvärdig tillgång till elevhälsa över hela landet, dess främjande uppdrag, utformningen av särskilt stöd och utvecklingen mot universellt utformade skolor.
9. Utveckla nationella riktlinjer för att säkerställa samverkan mellan skola, elevhälsa och externa resurser som till exempel habilitering, Barn- och Ungdomspsykiatrin (BUP) och Socialtjänsten.
10. Säkerställ att barn i förskolan får lagstadgad rätt till elevhälsan